Om valprocessen kan sägas så mycket, att jag inte kommer ihåg när jag senast gått igenom någonting så psykiskt tungt. Pressen på en kandidat är enorm: man är nervös hela tiden, men ska ändå le och visa sig från sin bäst sida. Samtidigt borde man dessutom komma med vettiga inlägg också (även om vissa klarade sig ganska bra utan..).
Även om de senaste dagarna har känts ganska hemska, ser jag ändå upplevelsen som någonting postivit. Jag har tvingats hålla tal inför hundratals människor, komma med åsikter i gruppdiskussioner, fungera som ordförande för gruppdiskussioner samt le och tala med människor från mängder av olika kulturer, i stunder då jag helst skulle ha velat gömma mig under sängen i mitt rum. Kort sagt hade jag aldrig trott att jag någonsin skulle klara av någonting liknande.
Valet och valresultatet kändes slutligen som en stor lättnad, eftersom man inte behöver stressa mera. Det dock först nu som det egentligen börjar, att bli vald är sist och slutligen ur den lättare ändan. Ansvaret att representera alla unga scouter i hela världen och jobba för vårt bästa är minsann inte litet.
Nu gäller det dock först att föra forumet och därefter själva världskonferensen till slut. I dag gäller det till exempel rekommendationer; klockan sex är det deadline för rekommendationer som ska framföras för världskommitteen, och imorgon blir det röstning om vilka som ska godkännas. Vi har några förslag på gång, och det gäller att samla stöd för dem.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti